Har ni också några sånna där awkward lonely moments i livet? Det har jag.

Nästan varenda dag när jag ska gå hem (alltså en gång i veckan) och jag sätter i mina hörlurar och dunkar musik, så hamnar jag i någon sorts fantasivärld. Jag typ tror jag är med i någon häftig film där jag själv är huvudrollen och verkligen kan sjunga, vilket jag nu absolut inte kan. Jaja, jag brukar då märka av lite småknäppa saker på vägen hem. Som idag t.ex. Gatan utanför där jag bor heter fanjunkarevägen. Jag menar, vem fan döper en väg till fanjunkarevägen? Gatan kunde ju lika gärna heta bamsevägen ifall den velat. Sådärja, då vet ni det.